(Suomeksi alla) Puh man måste ju bara skriva av sig. Var med i Vasabladet häromdagen för att de ville intervjua om mig om den där tillfällliga butiken i Smedsby som varit lite av en flopp hittills. Ja, jag börjar verkligen ångra att jag var med där. Kommer inte ske igen. Där hänger man ut sig med sitt personliga megamisslyckande inför en massa människor och får en hög, inte så trevliga kommentarer av okända allvetare på tidningens fb sida som svar. ATTACK! Jag har försökt förklara mig och försvara mig men jag slutar läsa de där kommentarerna för jag blir bara ledsen och börjar bara må psykiskt dåligt. Usch. Det var bättre förr i världen utan dessa grymma sociala medier som har blivit ett enda stort mobbningsställe för vuxna människor. Önskar de kunde stänga ner kommentarsfältet. Just nu känner jag mig som nåt som många bara skrattar åt. Skrattar åt mitt eländiga misslyckande för jag är ju tydligen dum i huvudet, har inte gjort reklam NÅNSTANS alltså, jag har iiiiiingen aning om hur man

(Suomeksi alla) Nu har Mimmis Butik funnits i Smedsby i en månad - med öppet bara på lördagar. ( Ja jag har ju inte ens kommit mig för att skriva om det här i bloggen, dumt av mig) Men det har inte gått riktigt som jag tänkt mig. Det är så tyst, alldeles för tyst trots marknadsföring och fin respons på den. Jag tänkte det var en bra idé att öppna en butik där då det inte är så lång väg som till Iskmo och min husvagnsshop är ju ändå stängd för säsongen. Dessutom har jag har ju alltid fått väldigt positiv respons då jag poppat upp någonstans så hade ju hoppats på att kunna vara där tills julen....meeeeen med den här farten får jag nog snart packa ihop för jag har inte råd att betala hyran för lokalen utan kunder. Är det platsen? (dock har jag ju poppat upp på mer udda platser än detta :D) Valet av dag? Tiden? Urvalet? Säsongen? Det ekonomiska läget? Jag försöker analysera allt. Kanske nästa helg kommer de..nej...Nästa då? Nej... Jag är en person som aldrig ger upp men jag behöver verklig

(suomeksi alla) Idag tänkte jag berätta om detta med fjärilarna i mitt liv och i Mimmis butik. Ja, för de är en väldigt viktig del i mitt liv. Fjärilar i mitt uterum, blommor som lockar fjärilar, fjäril på min logo, fjärilar på husvagnen, fjärilsscarfar, fjärilsstrumpor, fjärilstryck på tröjor..ja de finns lite här och där, men varför? Det är så att jag tror att själen lever vidare i fjärilar när vi dör. De ger mig tröst i sorgen och därför vill jag ha dem runt mig. Alla mina nära som gått bort finns fortfarande kvar i fjärilarna som fladdrar omkring i trädgården och sitter på mina blommor. De kommer alltid att vara en del av allt jag gör. När man börjar beakta dem beter de sig ganska märkligt. Man kanske bara inte har sett dett förut innan man blev totalt förblindad av sorg. Då min mamma dog hastigt och väldigt oväntat i cancer 2019 kom det en fjäril till min pappas hus. Den fjärilen har varit där sedan dess, kommer flygande då han kommer hem, kommer tillbaka varje år till hans trappa